Paper planes

Får mig alltid på jävligt bra humör. Och det behövs just nu.

Av nån outgrundlig anledning så ska vi på jobbet springa Bellmanstafetten på lördag. Jag har ju inte direkt legat i hårdträning. Jag vill ju helst av allt ligga bakis på lördagmorgonen, inte springa 5 kilometer med jobbet.

Det värsta är ju att jag har varit, inte för att skryta, ganska duktig på just detta. När jag bodde i USA fick jag till och med springa Varsity i Simi Valley Cross Country lag. Det ni. Inge töligt.
Eller jo, jävligt töligt faktiskt. Springa 7 mil i veckan i 35 graders hetta med en jävla nazicoach är fan inte så jävla roligt.

Ungefär så här kunde det se ut.


Faktiskt sprang jag i just sådan outfit. Och ungefär lika hårda var vi som kidsen i videon. Nä inte lika hårda, 300 hade faktiskt inte kommit ut på flera år när jag tävlade.
Lite roligt är dock att både coach Evans och Caren Sperry från min tid är med i klippet en snabbis. Caren som för övrigt gick och fick full scholarship tack vare hennes löparskills. Hon var fan inte dålig. På en bra dag kunde jag nästan hålla samma tempo som henne.

Nej, det blir nog fan inga rekordtider på lördag inte.